Andra takter (1985)

Sixten är punkare och spelar i bandet Anti-Cimex. Filmen följer honom och hans vänner - unga människor som inte vill leva det vanliga Svensson-livet, de vill festa och protestera mot svensk vapenexport.

Swedish film about punk culture and the band Anti-Cimex. The film follows Sixten and his friends, young people who will not live the orginary suburban life, and will party and protest against the Swedish weapons industry.

Ort

Göteborg

Längd

27 minuter

Medverkande

Sixten Andersson, Marie-Louise Waldestam, Subhumans, Peter and the Testtube Babies

Regi

Benny Frick

Manus

Benny Frick

Foto

PeO Olsson

Musik

Anti-Cimex

Producent

Benny Frick

Rättigheter

Tenfilm

Produktionsbolag

Frick Film

Produktionsland

Sverige

Utgångsmaterial

16 mm, normalbild (1,37:1), optisk mono, färg

Arkiv

Svenska Filminstitutet Läs mer om filmen i Svensk Filmdatabas

Musik delas ofta upp i kategorier och subkategorier. I slutet av sjuttiotalet exploderade punken i Sverige och övergick snart i postpunken, som inte var lika kompromisslös, men desto viktigare för svenskt musikliv på åttiotalet. Men det fanns de som höll sig kvar vid den hårda punkmusiken och mer anarkistiska livsideal. I Sverige kom en sådan kategori att kallas kängpunk och där brukar gruppen Anti-Cimex placeras. 

Detta är en kort bakgrund till musiken i Andra takter. Fast filmen handlar mindre om kängpunk och den svenska musikscenen på åttiotalet, och mer om två unga människor som inte kände sig bekväma med det vanliga Svensson-livet med arbete från åtta till fem. De ville inte arbeta, de ville festa och protestera mot svensk vapenexport. De ville åka till Jönköping och spela på en musikfestival, där bland andra det engelska bandet Peter and the Test Tube Babies stod på scen. 

Att frivilligt ställa sig utanför, att med dagens terminologi vara del av utanförskapet, var vid den tiden och i den miljön inte nödvändigtvis något negativt, ibland till och med ideologiskt förankrat. Rädslan för det vanliga knegarlivet och viljan att revoltera mot den äldre generationen är återkommande i andra svenska skildringar av punken, som Stig Larssons halvtimmesdokumentär Punkrock från 1978 och Johan Donners Ebba-the movie om punkbandet Ebba Grön